Tillbaka till: Lektion 1: Bäraroljor

En djupdykning i bäraroljors uppbyggnad och funktion

Lärandemål

När du har slutfört den här lektionen kommer du att kunna

1. Diskutera vikten av att använda vegetabiliska oljor av hög kvalitet i din praktik.
2. Lista sex aromaterapiprodukter där vegetabiliska oljor ingår.
3. Lista fem fettlösliga vitaminer/näringsämnen som finns i vegetabiliska oljor och diskutera deras terapeutiska fördelar.
4. Identifiera tre essentiella fettsyror som finns i specifika vegetabiliska oljor och diskutera deras terapeutiska fördelar.

---

BÄRAROLJOR I PRAKTIKEN

Bäraroljor kallas även basoljor och är de oljor du använder som bas för att späda ut de eteriska oljorna i dina formuleringar. Som bäraroljor används vegetabiliska oljor, nötoljor eller fröoljor. Dessa oljor består till huvuddelen av fettsyror som är biologiskt aktiva och interagerar med vår hud och ämnesomsättning. Vegetabiliska oljor är en utmärkt källa till terapeutiskt verksamma ämnen, inklusive oljelösliga vitaminer som A, D och E, samt essentiella fettsyror. Dessa näringsämnen är avgörande för att bevara hudens hälsa, fasthet och elasticitet. Vegetabiliska oljor är en väsentlig del av aromaterapeutens repertoar och som bäraroljor för eteriska oljor har de stora fördelar i holistisk hudvård och massage.

Not: Inom kosmetika och hudvård förekommer det mineraloljebaserade produkter på marknaden. Mineraloljor, som tex paraffinolja och vaselin, innehåller varken näringsämnen eller fettsyror utan är helt och hållet kemiskt framställda produkter. Trots att de täpper till huden och inte tillför någon näring används de i hudvårdsprodukter pga av sin konsistens, låga pris och lång hållbarhet. Dessa produkter hör dock inte hemma inom aromaterapin.

Vegetabiliska oljor

Bäraroljor delas in i två kategorier; vegetabiliska oljor och örtoljor. Vegetabiliska oljor är de oljor som pressats ur en råvara. Vegetabiliska oljor kan utvinnas ur frukter (t ex oliv, havtorn, kokos), frön (t ex hallonfrön, granatäpplefrön) eller nötter (t ex valnöt, hasselnöt, sheasmör). Huvudkomponenterna i bäraroljor är triglycerider (92-98%) och komplexa blandningar av mindre föreningar (2-5%) inklusive steroler, vaxestrar, squalen, tokoferoler, pigment, fosfolipider och fenoliska komponenter. Typen och proportionerna av dessa komponenter bidrar till oljornas viskositet, så ”oljor” som bärare inkluderar även halvfasta smör (t ex sheasmör) och jojobaolja som egentligen är ett flytande vax.

Örtoljor

Örtoljor är oljor som har infuserats med örter genom en process som kallas maceration. Denna process innebär att örterna läggs i en vegetabilisk olja under en viss tid för att överföra sina aktiva ämnen till oljan. Vanligtvis används en bas av vegetabilisk olja, som exempelvis solrosolja, mandelolja, eller olivolja.

När örterna har macererats i oljan under en tid, filtreras de bort för att ge en ren olja som har absorberat örternas egenskaper och fördelar. Denna olja kan sedan användas för olika ändamål beroende på vilka örter som har använts och deras egenskaper.

Exempel på örter som ofta används för att göra örtoljor inkluderar ringblomma, johannesört, slåttergubbe (Arnica montana) och morotsfrö. Dessa örter är kända för sina hudvårdande och läkande egenskaper.

Bäraroljor används till:

1. Massageoljor
2. Oljebaserade produkter för kropp eller ansikte
3. Handgjorda krämer eller lotioner
4. Koncentrerade geler (t ex aloevera gel)
5. Salvor
6. Kroppssmör och läppbalsam

Not: Om en olja inte utvinns ur vegetabilier, är mineraler den vanligaste källan. Mineraloljor är derivat av petroleum och framställs genom raffinering av råolja som pumpas upp ur jordens innanmäte för att främst användas som drivmedel i bilar och maskiner. Dessa produkter hör inte hemma inom aromaterapi då de inte håller näring och inte heller har några hudvårdande egenskaper. De innehåller även rester av lösningsmedel och andra kemikalier från framställningen.

Vegetabiliska oljors kvalitet

Kallpressade ekologiska oraffinerade vegetabiliska oljor är de bästa oljorna för huden eftersom de utvinns vid låga temperaturer och inte genomgår någon raffineringsprocess, vilket bevarar de värdefulla näringsämnena i oljan. Raffinerade oljor har i allmänhet utvunnits genom användning av höga temperaturer och har genomgått efterföljande bearbetning, inklusive deodorisering av oljan för att ta bort smak och lukt, blekning och annan raffinering. På så sätt reduceras vitamininnehållet i oljan och innehållet av essentiella fettsyror förstörs till stor del, vilket gör att oljan får ett lågt eller inget terapeutiskt värde.

Vegetabiliska oljor som säljs i stormarknader, livsmedelsbutiker och närbutiker kan vara helt raffinerade och deodoriserade och antingen pressade eller solvensextraherade (lösningsmedelsextraherade) eller en blandning av pressade och solvensextraherade oljor. Fullt processade oljor kallas ibland ”vita” oljor och har inga terapeutiska fördelar. Ekologisk, kallpressad jungfruolivolja som säljs i matvaruaffärer har en karaktäristisk doft och smak. Flera av dessa kallpressade och oraffinerade oljor kan även användas i hudvård. Om du har en välsorterad matvarubutik i din närhet kan du kanske även hitta oraffinerad kokosolja, avokadoolja, rapsolja m fl. Men om produkten är doft- och smaklös är det troligare att du har en raffinerad produkt.

När du väljer högkvalitativa, oraffinerade, ekologiska vegetabiliska oljor erbjuder de en rad värdefulla näringsämnen för att stödja, vårda och förbättra hudens funktioner.

---

Terapeutiska aktiviteter hos bäraroljor

• Stödja och upprätthålla hudens intercellulära lipidmatris, som i sin tur bidrar till att skydda integriteten hos hornlagret och dess barriärfunktion.
• Förhindra transepidermal vattenförlust (TEWL) genom att bilda en ocklusiv film på hudytan
• Återställa barriärfunktionen, om den är skadad
• Fungera som antioxidant (förebyggande mot åldrande)
• Antiinflammatorisk aktivitet

---

HUVUDKOMPONENTER I BÄRAROLJOR

Fettsyrorna

Det finns tre kategorier av fettsyror i bäraroljor:

1. Mättade fettsyror – Mättade fettsyror (SFA) innehåller det högsta möjliga antalet väteatomer bundna till varje kolatom och molekylen sägs därför vara ”mättad” med väteatomer. Oljor med mättade fettsyror är fasta vid rumstemperatur. Exempel på oljor som är rika på mättade fettsyror är kokosolja och palmkärnolja.
2. Enkelomättade fettsyror – Enkelomättade fettsyror (MUFA) är fettsyror som innehåller två närliggande väteatomer någonstans i kedjan, vilket resulterar i en dubbelbindning mellan två kolatomer. En av de vanligaste enkelomättade fettsyrorna är oljesyra, som finns i relativt riklig mängd i olivolja, rapsolja, solrosolja (version med hög oljesyrahalt) och tistelolja.
3. Fleromättade fettsyror – Fleromättade fettsyror (PUFA) är fettsyror med två eller fler dubbelbindningar mellan kolatomer. Två av de viktigaste fleromättade fettsyrorna är alfa-linolensyra och linolsyra. Dessa två fettsyror anses vara essentiella fettsyror (EFA), eftersom de är absolut nödvändiga för människors hälsa, men människokroppen kan inte syntetisera dem; vi måste antingen konsumera dem i vår kost eller applicera dem på vår hud. Fleromättade fettsyror är mycket instabila och kan lätt oxidera om de utsätts för syre och ljus. Förekomsten av tokoferoler i oljor som är rika på PUFA kan bidra till deras lipidstabilitet.

Observera: I det här avsnittet tar vi upp de vanligaste fettsyrorna som finns i bäraroljor. Men du hittar ännu mer information i vår nya bok, The Carrier Oil Palette, av Jade Shutes & Sherilyn Siegmund-Roach.

---

Mättade fettsyror

• Laurinsyra (12:0)
• Myristinsyra (14:0)
• Palmitinsyra (16:0)
• Stearinsyra (18:0)

→ LAURINSYRA

Laurinsyra är en viktig beståndsdel i kokos- och palmkärnolja. En in vivo-studie visade att laurinsyra har antimikrobiella egenskaper mot Cutibacterium acnes (syn. Propionibacterium acnes), vilket tyder på att den kan användas vid acne vulgaris.
(12:0) betyder att den har 12 kolatomer och inga dubbelbindningar i sin kolvätekedja.

→ Myristinsyra

Myristinsyra är en mindre beståndsdel i kokos- och palmkärnolja. Har vissa hälsofördelar som att hjälpa till att lösa upp fettlösliga vitaminer och skydda levern. Dock ska inte myristinsyra eller någon annan mättad fettsyra förtäras i någon stor mängd då den kan inverka skadligt på kroppen. (14:0) Betyder att den har 14 kolatomer och inga dubbelbindningar i sin kolvätekedja.

→ Palmitinsyra

Palmitinsyra är den vanligaste mättade fettsyran i människokroppen och står för 20-30% av de totala fettsyrorna. En av dess viktigaste roller är att skapa en skyddande barriär på hudytan. Den finns också i palmolja (44 %), havtornsolja (34-35 %), kakaosmör (26 %), olivolja (8-20 %), macadamianötsolja (procentandelarna är baserade på det totala fettinnehållet). 16:0 Betyder att den har 16 kolatomer och inga dubbelbindningar i sin kolvätekedja.

→ Stearinsyra

Stearinsyra är en av de vanligast förekommande fettsyrorna och en mättad fettsyra som finns i både animaliska och vegetabiliska fetter och oljor, inklusive kakaosmör. Den finns i riklig mängd i talg (38%), kakaosmör (33-40%) och sheasmör (25-50%). Den är en mindre komponent i kokos- och palmkärnoljor.

Stearinsyra används vid tillverkning av farmaceutiska produkter dels som en tillsats i tabletter men också för att maskera den bittra smaken av farmaceutiska ämnen. Isolerad stearinsyra används i krämer som förtjockningsmedel och mjukgörare. 18:0 betyder att den har 18 kolatomer och inga dubbelbindningar i sin kolvätekedja.

Observera: Om du köper isolerad stearinsyra ska du se till att köpa antingen ekologisk sterinsyra eller sterinsyra som härrör från växter och inte från animaliskt fett.

---

Enkelomättade fettsyror

• Palmitoleinsyra (16:1 n7)
• Oljesyra (18:1 n9)

→ Palmitoleinsyra

Palmitoleinsyra är en omega-7-fettsyra och en verksam antiinflammatorisk olja (MUFA) som kan bidra till att förbättra metaboliska störningar när den används som kosttillskott. Även om den är ovanlig i växter är den en komponent i hudlipider och stöder de regenereringsprocesser som krävs för sårläkning i epidermis. In vivo- och in vitro-försök stöder palmitoleinsyra vid behandling av vaginal atrofi, hyperpigmentering av huden, sårinfektioner, diabetes och leverdysfunktion. Palmitoleinsyra finns i betydande mängder i havtornsolja (34-36 %) och i avocadoolja (12-25%) samt macadamiaolja 15-25%.

*) Vaginal atrofi är ett tillstånd som uppstår när vävnaden i slidan
och vulvan förtunnas, torkar ut och blir inflammerad på grund av minskad
produktion av östrogen. Detta tillstånd är vanligare hos kvinnor efter
klimakteriet, när östrogennivåerna naturligt sjunker.

”16:1 n7” Betyder att det finns 16 kolatomer i kolvätekedjan och att det finns en dubbelbindning mellan den 9: e och 10: e kolatomerna, vilket innebär att det är en enkelomättad fettsyra. ”n7” anger platsen för den första dubbelbindningen från metyländen av fettsyran. I det här fallet är den första dubbelbindningen mellan kolatomerna 7 och 8 från metyländen.

→ Oljesyra (Omega-9)

Oljesyra är den vanligaste fettsyran i vegetabiliska oljor som mandel, olivolja (60 till 78%). Makadamia-, solros- och tistelolja har också hög oljesyrahalt, samt druvkärnolja, sesamolja, palmolja, rapsolja, sojaolja, smör och talgolja. Bäraroljor med hög halt av oljesyra, t ex olivolja, är mer motståndskraftiga mot effekterna av värme och ljus.

Oljesyra har visat sig vara fungistatisk* mot ett brett spektrum av saprofytiska** mögel- och jästsvampar. Oljesyra har också visat sig kunna penetrera den dermala-epidermala övergången vilket kan leda till ökad vattenförlust, men också ökad hudpenetration av andra oljebeståndsdelar vilket är positivt. Genom att balansera innehållet av oljesyra med andra fettsyror kan du motverka den transepidermala vattenförlusten.

_{*) Fungistatisk: hämmar tillväxten av svamp.}
**) _{Saprofytisk: som lever av organiskt material och ansvarar för nedbrytning i naturen.}

Studier har visat att oljesyra och laurinsyra är effektiva penetrationsförstärkare genom att de stör lipidstrukturen i stratum corneum. En studie visade att oljesyra optimerar kutan tillförsel av vissa ämnen i utvärtes applicerade läkemedel i både epidermis och dermis.  Denna aktivitet säkerställde att läkemedlet kunde röra sig kontinuerligt och konsekvent genom huden. Detta kan vi inom aromaterapi dra nytta av då vi vill att de eteriska oljorna ska penetrera huden och påverka kroppen inifrån.

En annan studie visade att omättade fettsyror, särskilt omega-9-fettsyror (oljesyra), modulerar inflammation i sår och förbättrar reparationsförmågan in vivo. Bäraroljor som innehåller oljesyra kan därför vara användbara vid behandling av sår.

(18:1 n9) Betyder att det finns 18 kolatomer i kolvätekedjan och att det finns en dubbelbindning mellan den 9: e och 10: e kolatomerna, vilket gör det till en enkelomättad fettsyra. ”n9” anger platsen för den första dubbelbindningen från metyländen av fettsyran. I det här fallet är den första dubbelbindningen mellan kolatomerna 9 och 10 från metyländen.

---

Fleromättade fettsyror och de essentiella fettsyrorna

Fleromättade oljor är mycket känsliga för oxidation. De fleromättade oljorna, alfa-linolsyra och linolsyra, anses vara essentiella fettsyror (EFA), vilket gör dem särskilt viktiga. Intag av PUFA* kan användas för att förebygga ett antal sjukdomar, av vilka många är förknippade med inflammatoriska tillstånd.

_{*) PUFA står för Polyunsaturated Fatty Acids, dvs på svenska översatt; fleromättade fettsyror.}

• Linolsyra (18:2 n6)*

• Alfa-linolensyra (18:3 n3)*

• Punisk syra (18:3 n5)

• Gamma-linolensyra (18:3, n6)

→ Linolsyra (Omega 6) (LA)

Linolsyra är en fleromättad essentiell fettsyra (PUFA) i omega-6-serien, som är viktig för uppbyggnaden av de membran som omger varje hudcell. Den är nödvändig för en korrekt tillväxt och utveckling av epidermis och krävs för syntes av de viktiga långkedjiga ceramiderna som är nödvändiga för att skydda mot torr hud.

Förekomsten av linolsyra i lipidmatrisen i stratum corneum spelar en central roll för att upprätthålla hudens barriär för vattengenomsläpplighet. Den förhindrar att huden fjällar, förhindrar TEWL, förbättrar hudens mjukhet, förbättrar hudens elasticitet och reglerar processen för epidermal keratinisering (hudens förnyelseprocess).

Linolsyra har också antibakteriella egenskaper och förbättrar talgkörtlarnas funktion i fet eller problematisk hud, vilket gör att porerna blir friare och pormaskarna minskar i antal eller bildas i mindre utsträckning. Den kan också spela en roll vid cellförnyelse och dämpa inflammation.

Brist på linolsyra i huden kan leda till att linolsyran ersätts av oljesyra, vilket har en negativ inverkan på hudens barriärfunktion och ökar TEWL. Denna brist kan vidare leda till andra allvarliga hudproblem, t.ex. för tidigt åldrande av huden i samband med en minskning av styrkan hos hudens stödjande kollagenfibrer, vilket också kan fördröja sårläkning. Det kan också utlösa håravfall. Brist på linolsyra i kosten leder till en karakteristisk fjällande hudåkomma och överdriven epidermal vattenförlust.

Bäraroljor som är rika på linolsyra inkluderar tistel-, solros- (inte versionen med hög oljesyra), linfrö-, hampfrö-, vetegrodd-, valnöt- och sesamolja.

(18:2 n6) betyder att det finns 18 kolatomer i kolvätekedjan och att det finns två dubbelbindningar i fettsyran. ”n6” anger platsen för den första dubbelbindningen från metyländen av fettsyran. I det här fallet är den första dubbelbindningen mellan kolatomerna 6 och 7 från metyländen.

→ Alfa-linolensyra (Omega 3) (ALA)

Alfa-linolensyra, en annan essentiell fettsyra, finns i hög koncentration i linfröolja och i mindre utsträckning i havtornsfrö-, raps-, soja-, perilla- och valnötsolja. Vid intag omvandlar kroppen ALA till eikosapentaensyra och dokosahexaensyra, som båda också är omega-3-fettsyror. Omega-3-fettsyror bidrar till att minska inflammation. Vid lokal applicering minskar alfa-linolensyra inflammation och kan vara till nytta vid kroniska inflammatoriska hudåkommor.

(18:3 n3) betyder att det finns 18 kolatomer i kolvätekedjan och att det finns tre dubbelbindningar i fettsyran. ”n3” anger platsen för den första dubbelbindningen från metyländen av fettsyran. I det här fallet är den första dubbelbindningen mellan kolatomerna 3 och 4 från metyländen.

→ Punisk syra
Punisk syra är en mindre vanlig omega-5-fettsyra som finns naturligt i granatäpplefrön och är mest känd för sina potentiella hälsofördelar. Även om forskning på punisk syra är begränsad, har vissa studier föreslagit att den kan ha antiinflammatoriska och antioxidantegenskaper, samt kunna bidra till hjärt-hälsan och minska risken för vissa kroniska sjukdomar.

(18:3 n5) betyder att det finns 18 kolatomer i kolvätekedjan och att det finns tre dubbelbindningar i fettsyran. ”n5” anger platsen för den första dubbelbindningen från metyländen av fettsyran. I det här fallet är den första dubbelbindningen mellan kolatomerna 5 och 6 från metyländen.

→ Gamma linolensyra (Omega 6) (GLA)

En av de fettsyror som härrör från linolsyra är gamma-linolensyra (GLA). GLA spelar en viktig roll i bildandet av prostaglandiner, som i sin tur spelar en viktig roll i den inflammatoriska processen, blodkoagulering, stimulering av glatt muskulatur i livmodern, hämmande av utsöndringen av magsyra och ökad utsöndring av ett skyddande slemlager i magsäcken. Brist på GLA kan leda till en mängd olika inflammatoriska, autoimmuna och andra sjukdomar.

Bäraroljor som är rika på gammalinolensyra kan spela en viktig roll vid behandling av inflammatoriska tillstånd som eksem, atopisk dermatit, akne, psoriasis och reumatoid artrit.  Hampfröolja och GLA verkar lindra symtomen vid atopisk dermatit och andra hudsjukdomar. GLA har också en mjukgörande effekt på hud och slemhinnor, både invärtes och utvärtes. Förutom bröstmjölk är nattljusolja, svartvinbärsfröolja, hampafröolja och gurkörtsfröolja de viktigaste källorna till GLA, även om det också finns i spårmängder i gröna bladgrönsaker.

PH VÄRDE: Vegetabiliska oljor har inte ett pH-värde eftersom de inte innehåller vatten, vilket är en förutsättning för att mäta pH. pH-värde är ett mått på syrakoncentrationen i en vattenbaserad lösning och kan endast mätas i vätskor som innehåller vatten. Eftersom vegetabiliska oljor är fetter och inte innehåller vatten, har de inget mätbart pH-värde.

Fettlösliga vitaminer och näringsämnen i vegetabiliska oljor

→ Fytosteroler

Steroler, naturliga komponenter som finns i många växter och djurarter, är också viktiga för människors och djurs hälsa. De rikaste naturliga källorna till växtsteroler i människans kost är oraffinerade vegetabiliska oljor, frön, nötter och baljväxter. Fytosteroler liknar i struktur och funktion kolesterol, en lipid som finns naturligt i människans hud där den har en vattenbindande förmåga och är mycket viktig för att reparera skadad hudbarriärfunktion. Steroler i bäraroljor, som inte innehåller kolesterol, kan ha liknande funktioner när de appliceras på mänsklig hud. Fytosteroler i bäraroljor är också användbara för att minska inflammation vid hudåkommor som hudutslag, eksem och kliande hud.

I växtoljor kan sammansättningen av fytosteroler variera beroende på växtart, agronomiska och klimatmässiga förhållanden, extraktions- och raffineringsmetoder samt kvaliteten på frukterna eller fröna.

Även om fytosteroler är mindre komponenter i bäraroljor, utgör de huvuddelen av den oförtvålbara fraktionen och står i allmänhet för ca 1% av oljan. Den genomsnittliga halten av steroler ligger mellan 140-1900 mg/100 g olja.

Fytosteroler har en rad olika biologiska egenskaper som har visat sig kunna bromsa uppkomsten av kroniska sjukdomar, genom att de har antioxidativa och antiinflammatoriska egenskaper samt förmåga att främja avgiftning, minska cellförökning och/eller sänka LDL-kolesterol (low-density lipoprotein) i serum. Steroler anses i allmänhet vara värmestabila, luktfria och smaklösa.

De viktigaste fytosterolerna som finns i bäraroljor är:

• Beta-sitosterol

• Stigmasterol

• Kamesterol

• Delta-5-avenasterol

Beta-sitosterol (BSS) är den viktigaste fytosterolen som finns i högresta växter. Hos djur har BSS visat sig ha antiinflammatorisk, antipyretisk, anti-neoplastisk och immunmodulerande aktivitet. Det är också en känd antioxidant som kan minska DNA-skador och nivån av fria radikaler, förutom att eventuellt öka nivån av typiska antioxidantenzymer.

→ Squalen

Squalen är en triterpen och ett fleromättat kolväte som har fått sitt namn från hajen, vars leverolja innehåller den rikaste källan till squalen. Hos människor utgör squalen mellan 10-14% av sebum. När det gäller bäraroljor innehåller olivolja en av de högsta halterna av squalen, 0,2-0,7%.

Squalen har vissa fördelar för huden som mjukgörare, antioxidant och för dess antitumöraktivitet. Squalen verkar vara mycket effektivt för att minska oxidativa skador på huden orsakade av fria radikaler och hämmar effektivt kemiskt inducerad tumörbildning i hud, tjocktarm och lungor hos gnagare. Squalen är verkligen en av naturens bästa mjukgörare och absorberas snabbt och effektivt djupt in i huden, återställer hälsosam smidighet och flexibilitet utan att lämna en oljig rest.

Squalen används som material (ingår i bäraroljor) eller tillsats (isolerad ingrediens) i topiskt applicerade medel såsom lipidemulsioner, krämer och lotioner.

---

→ Tokoferoler/Vitamin E

Vitamin E-familjen, som ofta kallas ”tokoferoler”, omfattar alfa- (α), beta- (β), gamma- (γ) och delta- (δ) tokoferoler, som här namnges i ordning efter deras biologiska betydelse. Alfa-tokoferol anses av vissa vara den mest biologiskt aktiva. Bäraroljor kan innehålla mellan 200-800 ppm tokoferoler.

E-vitamin är ännu ett näringsämne som människan inte kan syntetisera och därför måste få från växter. Det är en av de viktigaste och mest kraftfulla antioxidanterna, vilket innebär att den kan förhindra cellskador från de destruktiva elementen i fria radikaler, som finns i bäraroljor. Fria radikaler kan i för stora mängder skada frisk vävnad, förstöra de kollagen- och elastinfibrer som stöder huden och störa bildandet av nya, friska hudceller, vilket leder till att huden åldras och att huden blir fläckig och glåmig.

E-vitamin hjälper också till att skydda huden mot miljöföroreningar. E-vitamin hjälper till med sårläkning och har mycket goda reparerande och regenererande egenskaper. Det används lokalt för att minska ärrbildning och för att behandla brännskador, inklusive strålningsbrännskador. I kombination med betakaroten minskar E-vitamin de skadliga effekterna av sol och solindicerat åldrande.

En forskningsstudie visade att E-vitaminnivåerna i de övre lagren av stratum corneum sjunker avsevärt även efter en kort exponering för solljus, men detta kan åtgärdas genom en lokal applicering av E-vitamin i form av en kroppstvätt (användes i denna studie.) Denna lokala applicering var också mer effektiv för att ersätta E-vitaminet i huden än användning av ett kosttillskott.

Studier har visat att alfa-tokoferol ger en mycket skyddande antioxidantaktivitet i huden och koncentrationer på mellan 0,1 – 1% är sannolikt tillräcklig för att ge ett effektivt skydd av hudens. barriär. Vitamin E kan tillsättas till bäraroljor som en isolerad komponent för att förhindra oxidation av betakaroten och vitamin A.

→ Vitamin A

Vitamin A är namnet på en grupp fettlösliga retinoider, inklusive retinol, retinal, retinoinsyra och retinylestrar. Vitamin A är involverat i immunförsvar, syn, reproduktion och cellulär kommunikation. Två former av vitamin A finns tillgängliga i kosten: preformerat vitamin A (retinol och dess förestrade form, retinylester) och provitamin A-karotenoider. Preformerat vitamin A finns i livsmedel från växtriket: morötter, sötpotatis, gröna bladväxter, pumpa och paprika. Den i särklass viktigaste provitamin A-karotenoiden är betakaroten.

En studie visade att naturligt åldrad, solskyddad hud och solindicerad åldrad hud har viktiga molekylära egenskaper gemensamt, inklusive skador på bindväven, förhöjda nivåer av matrixmetalloproteinas och minskad kollagenproduktion. Topikal applicering av en 1% A-vitaminlösning i 7 dagar förbättrade alla dessa indikatorer i både naturligt åldrad och fotoåldrad hud. Några symptom på A-vitaminbrist är grov, torr och fjällande hud, problem med tandkött och tänder, lukt- och aptitförlust samt nattblindhet.

Toxicitet: Stort intag av vitamin A under långa perioder kan leda till hypervitaminos (överdrivet vitaminintag) med symptom som illamående, huvudvärk, kräkningar, missfärgning av huden, överdriven torkning av huden med mera.

→ β-karoten (betakaroten)

Betakaroten är en av de över femhundra karotener som förekommer i naturen. Betakaroten, som är en föregångare till vitamin A, anses vara en av de mest aktiva karotenerna. Det är en kraftfull upptagare av giftiga syreradikaler, särskilt de som bildas av kemikalier i luften och de som genereras av vår egen ämnesomsättning. Det har en starkare immunstimulerande och thymusstödjande aktivitet än vitamin A.

Oljor som är rika på betakaroten, t.ex. morotsolja, palmolja och havtornsolja, tenderar att ha en kraftig orange färg. Palmolja innehåller också karotenen lykopen, som liksom b-karoten har cancerhämmande egenskaper.

Betakaroten kan ansamlas i huden som ett resultat av kosttillskott. Det fungerar som ett fotoprotektivt medel i huden, eftersom det fungerar som en cellulär skärm mot solljusinducerad förändring av fria radikaler. Precis som med A-vitamin kan dock högre doser (15 mg/dag) och långvarig användning (8 veckor) vara skadligt.

→ D-vitamin

D-vitamin, som ibland kallas ”solskensvitaminet”, arbetar tillsammans med kalcium för att bygga upp starka, friska ben och tänder. Nya bevis tyder på att D-vitamin också spelar en roll i cellförökning och cellmognad.

→ Lecitin

Lecitin är en fosfolipid som vanligen utvinns ur äggula eller sojaolja. Namnet ”lecitin” härstammar från det grekiska ordet likithos, som betyder äggula. I människokroppen är lecitin en viktig beståndsdel i cellmembranen, särskilt i hjärnan och nerverna. Det är också ett starkt, naturligt emulgeringsmedel som ofta används i livsmedelsprodukter, kosmetika som krämer och lotioner, och många transdermala system för läkemedelstillförsel.  Eftersom lecitin är en integrerad del av cellmembranen anses det vara mycket biokompatibelt och används mot psoriasis och eksem.

Lecitin avlägsnas från vissa bäraroljor genom en process som kallas ”degumming”. De viktigaste oljorna från vilka lecitin extraheras är sojabönolja, rapsolja och solrosfröolja. Eftersom lecitin ofta framställs av soja (som är en kraftigt genetiskt modifierad gröda) är det mycket viktigt att endast köpa ekologiskt lecitin eller solroslecitin när det används som en enskild ingrediens.

Lecitin ingår i den förtvålningsbara fraktionen.

Samtliga PDF:er i denna modul finns i slutet av sista lektionen!